när paniken kommer och det inte hjälper att jag nyper mig i armen, det är ingen dröm.

när tårarna rinner, fast det är du som förstört allting själv.

ville ju uppleva så mycket mera med dig, ville ju hinna med så mycket mer.

jag skiter i vad alla säger och tycker, jag älskar dig så otroligt mycket vad som en händer.

känns så konstigt att se dig men inte hälsa, som att vi inte ser varann.

känns så onödigt att gråta för dig, men vad hade du tänkt att jag skulle göra utan dig?

min ängel, min älskling, mitt allt.

har varit så arg, att jag glömt hur fin du är, och hur mycket du gjort för mig.

utan dig hade jag inte varit där jag är idag.

försöker komma på andra tankar, försöker att ständigt hålla på med saker, tänker att det är bäst såhär.

men vad fan håller vi på med? var det meningen att vi skulle skiljas åt såhär?

idag har varit en fittig jävla piss dag, finns så mycket värre saker som kan hända folk.

men för mig var du den värsta jag kunde förlora.

så hur går jag vidare nu?

det går ju fan inte.

min ögonsten finns inte för mig längre.

känns hemskt att skriva det men för mig är du död.

för mig är du en ständig skugga som kommer förbi då och då.

försvinn eller kom tillbaka helt, jag orkar inte.

går himlans bra nu i början, har så underbart fina vänner som tar hand om mig, och som bryr sig.

men om ett år då?

så mycket jag kommer vilja berätta för dig, som inte kommer gå att säga.

jag saknar dig, din familj, ditt hus, din hund. hela dig. vill ha tillbaka min gose helt enkelt.

men vet du en sak?

kan sitta här och vara ledsen, men vad gör det saken bättre?

du fucka allting och du har blivit en person jag visste du skulle bli, men jag ville helt enkelt inte tro på det.

ord kan inte beskriva hur jag känner nu, tror inte ens jag vet det själv.