men nu till saken kanske. har ni tänkt själva på hur mycket man tänker när man är ensam och bara slappar och kollar på tv osv? så mycket jag bestämt mig för nu så jävla skönt att från och med nu blir det ändring på saker och ting. har också funderat på varför tusen tankar går genom ens huvud precis innan man ska sova, riktigt jobbigt är det iallafall. det jobbiga just nu är att efter idag känns stenen i magen ännu värre en innan, helt sjukt vad jag hade behövt dig idag. tror aldrig jag sett min pappa så ledsen som idag, och hur ska jag reagera då? jo jag brukar komma springandes till dig, men spelar ingen roll vart jag springer för jag kommer aldrig hitta den personen jag lärde känna endå. rätt tragiskt om jag får säga det själv. det roliga är att jag hade inte begärt att det skulle bli som vanligt, jag vill bara kunna umgås med dig, krama dig, skratta med dig, uppleva saker med dig. är det för sent nu? nej, vänskap kan alltid räddas.