ord kan inte beskriva hur jag känner, jag tror inte ens jag fattar själv vad som hände riktigt. allt har gått så fort, hela detta året har gått så fort. ibland vill jag spola tillbaka tiden och få ändra saker mellan oss. har ju så mycket att berätta för dig, så mycket jag ville uppleva med dig. lätt att vara efterklok, men ingen absolut ingen förstår hur detta tar på mig, det gör så ont.

det är som att du är borta, du finns inte längre. fast du gör ju endå det, vill bara du ska finnas hos mig nu krama om mig ge mig en puss på pannan så som du alltid gjorde och säga att allt faktiskt kommer bli bra igen. men det kommer det inte, inget kommer någonsin bli som det var förut. lätt att säga att man kommer över det, livet går vidare, ni kommer lösa det. men ni fitt idioter som tror det funkar så kan köra upp något rejält i röven. den saknaden man bär på varje dag är hemsk. men nu skriver jag om dig för sista gången på min blogg, du är inte värd smärtan längre tyvärr.